<3

Du har fått mig att börja le, du har fått mig att börja tro, du har fått mig att vilja leva igen. 
Jag glömmer aldrig första gången du log mot mig, En värme spred sig genom hela kroppen, en värme som fick mig att le, en värme jag inte kunde få nog av, en värme som jag bara ville ha mer av. Mer var precis vad jag fick, kanske var det för mycket. Jag glömmer aldrig första gången du tog min hand första gången du rörde vid mig.
Jag kan inte sluta tänka på dig, det går inte, inte för en minut. jag saknar dig så fort du inte ligger bredvid mig.
Jag kan inte förstå hur mycket du egentligen betyder för mig.
Jag är så rädd för att få veta sanningen, så rädd att jag mår dåligt över det.
Du visste hur dåligt jag mådde, varför måste du då göra allt värre.
det gör mig galen att inte veta var jag har, det gör mig galen att inte veta vad du tänker om mig !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0